H <3
Hilda Eriksson
Det finns så mycket som jag saknar, så mycket som fattas hos mig. Det var du och jag, alltid vi två. Saknar allt med oss, varenda dag, varenda helg. Nu är det så illa så att vi knappt ser varandra längre. Vad har hänt? Vart tog vi vägen? Jag minns oss så väl, ingen får mig att skratta på det viset som du fick mig att skratta. Det är så tomt, så tomt.. Förr vid den här tiden var vi jämt, tog oss en promenad, pratade om allt mellan himmel och jord, problem, kärlek, killar, pinsamma saker, roliga saker, minnen, hur mycke vi betydde för varandra, ja allt de där. Det är såna där småsaker som jag saknar mest, att få ett sms av dig varenda dag där det står hur bra vi är tillsammans.
Jag tror inte du vet vilken människa du har gjort mig till, hur stark du har gjort mig. Alltid när mina tårar rann var det du som satt vid sidan om och torkade dom, som lyssnade på mitt tjat, som sa åt mig samma saker gång på gång men jag lyssnade bara för stunden, som stod ut med mig hur jag än vred och vände på mig. Det är jag så himla tacksam för idag!
Saknar dig, oss, minnena, din familj, vårat skratt, våra idéer. Det har varit så många känslor mellan oss, så blandade. Men det har alltid varit vi som stått för vad vi tyckte, alltid vi som sket i vad någon ville och inte ville. Vi satt ihop ändå. Jag hatar att det blev som det är nu, förstår inte varför det blev som det blev heller.
Du är verkligen den som är obeskrivlig, som inte går att beskrivas med ord. Som alltid ställer upp, lyssnar, bryr sig, skrattar, som alltid finns där, som vill alla väl. Behöver dig i min närhet, vill ha dig nu som jag hade dig förut. Bara du och jag, då inget kunde stoppa oss.
Har alltid sagt att du är systern som jag aldrig fick. För du är precis som en syster för mig. Jag älskar dig med hela mitt hjärta Hilda Eriksson. Du är värd guld!
Det finns så mycket som jag saknar, så mycket som fattas hos mig. Det var du och jag, alltid vi två. Saknar allt med oss, varenda dag, varenda helg. Nu är det så illa så att vi knappt ser varandra längre. Vad har hänt? Vart tog vi vägen? Jag minns oss så väl, ingen får mig att skratta på det viset som du fick mig att skratta. Det är så tomt, så tomt.. Förr vid den här tiden var vi jämt, tog oss en promenad, pratade om allt mellan himmel och jord, problem, kärlek, killar, pinsamma saker, roliga saker, minnen, hur mycke vi betydde för varandra, ja allt de där. Det är såna där småsaker som jag saknar mest, att få ett sms av dig varenda dag där det står hur bra vi är tillsammans.
Jag tror inte du vet vilken människa du har gjort mig till, hur stark du har gjort mig. Alltid när mina tårar rann var det du som satt vid sidan om och torkade dom, som lyssnade på mitt tjat, som sa åt mig samma saker gång på gång men jag lyssnade bara för stunden, som stod ut med mig hur jag än vred och vände på mig. Det är jag så himla tacksam för idag!
Saknar dig, oss, minnena, din familj, vårat skratt, våra idéer. Det har varit så många känslor mellan oss, så blandade. Men det har alltid varit vi som stått för vad vi tyckte, alltid vi som sket i vad någon ville och inte ville. Vi satt ihop ändå. Jag hatar att det blev som det är nu, förstår inte varför det blev som det blev heller.
Du är verkligen den som är obeskrivlig, som inte går att beskrivas med ord. Som alltid ställer upp, lyssnar, bryr sig, skrattar, som alltid finns där, som vill alla väl. Behöver dig i min närhet, vill ha dig nu som jag hade dig förut. Bara du och jag, då inget kunde stoppa oss.
Har alltid sagt att du är systern som jag aldrig fick. För du är precis som en syster för mig. Jag älskar dig med hela mitt hjärta Hilda Eriksson. Du är värd guld!
Kommentarer
Trackback
