eemmz

När man är kär så är det ett stort steg att gå med om. Jag vet inte om det var ett snesteg jag tog, någonting var det iaf som var väldigt fel. Jag förstår liksom inte hur en person kan skifta sig ifrån dag till dag, man vet aldrig vad man ska tro längre. Jag mådde bra och jag mådde dåligt, du visade sig vara så bra för mig. Jag kan liksom inte hitta signalen, att i morgon kanske är första gången på 8 månader som jag får leva utan dig. Mina vänner har sett något som jag inte ser, jag har blundat upp för mycket, skitit i alla mina problem och hittat nya. Det funkar inte så längre..
Vill bara berätta att tiden som vi har haft tillsammans är ingenting jag kan glömma, någonsin. Vi delade på skratt varenda dag, vi delade på allt. Men på något vis kom allt emellan, jag som trodde på något bra, men tillslut blev allt bara en enda röra. Jag kanske var beredd på det här, jag vet inte. Känns just nu som att jag inte vet vem jag är själv längre. Jag hade hopp om så mycket mer, jag trodde så väl på allt du sagt och efter det kan jag inte hitta slutet på våran historia, det liksom finns inte här. Men ja, nu är det som det är. Den här dagen har varit den sämsta dagen i mitt liv, innerst inne iaf. Det är hemskt, för jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det. Att förlora någon man älskar är det värsta som finns, det är den värsta känslan man kan ha. Men jag börjar förstå nu att livet går vidare och att jag måste gå vidare med livet. Men allt har en början och ett slut. Man kan inte blunda upp för sina problem..

Som jag alltid sa så skulle det vara ett utav det svåraste att förlora dig, du var något utav det absolut bästa jag hade, Dennis.