Hilda Eriksson;
Minns du dom knäppa stunderna vi har haft tillsammans? Alla dom gångerna vi skrattat så mycket och inte kan sluta? Minns du dom så väl som jag gör? Jag saknar allt vi hade, det var så bra. Jag är så glad, därför att för dig kan jag berätta precis allt, du får mig att må toppen även om jag skulle må sämst. Jag vet inte hur du gör det, men på något sätt lyckas du alltid. 2008 var vårat bästa år, varenda helg var det du och jag. Levde med dig, levde för dig. Nu känns det mer som att allt är borta, eller kanske inte borta, men någon annan stans här i världen. Jag har alltid tyckt att du har varit så bra och du har alltid varit min förebild, och det är du än. Jag vet att alla önskar att dom hade någon som stod en så nära som vi stod/står varandra, alla vill nog ha en syster och jag har en. Det är svårt utan dig, behöver dig, du gör mig alltid så glad. Förevigt kommer det vara du och jag, även om det kanske inte går vägen nu för tiden, men jag vet att en dag står vi i det gamla igen, tillsammans som förut. Jag ska kämpa för dig, med alla krafter du har gett mig genom åren, jag brinner för dig.
Tiden läker sina sår, en vacker dag ska allting bli som förut, Hilda.
I can't live without you
