eemmz

åå, tänker på allt som jag saknar. både bra och dåligt, vill berätta lite känner jag.

take me back
Sitter och tänker på 2009, vad jag gjorde och hur jag mådde, upp och ner men ändå samtidigt förbaskat bra. Året började med att vi tjejer hade massa tjejkvällar, i stort sett varenda helg. Jag bara älskade dom stunderna, helt fantastiska var dom! Men vi drog ner på det, inte vet jag varför. I början av maj var vi iväg till mora på innebandy cup, precis som alla år innan. Där hade vi också förbannat kul, alltid haft så kul med laget, alla år vi haft såklart. Sen så fyllde jag 14 år på mora cupen, kommer ihåg att dom väckte mig med att skvätta vatten på mig, sen kastade pappa ett äppel och en banan på mig och sa grattis på födelsedagen! Haha, tack pappa. Men jag har iaf förjävla bra vänner och familj, det vet jag bäst om.  

En månad efter ungefär kom en grymt fin och underbar person till in i mitt liv. Jag blev som förvandlad. Träffade honom i smyg i början, tillslut blev allt dumt men sen blev det bra igen. Den 4 juni blev det vi två, och nu kan jag inte förstå att det är 2 veckor och sju månader sen, allt har gått så fort! Men dagarna kom och dagarna gick. Vi bråkade mycket ett tag, alltid var det något. När vi varit tillsammans i ett halvår där ungefär så bestämde vi oss för att börja om på nytt, men allt gick inte som planerat. Men det var då jag insåg hur bra alla mina vänner är, dom stöttar en till tusen, dom gav mig nya hopp. Men fortfarande är det vi, och jag tror starkt på oss.

Var även i västkusten med min kära vän Ellen och hennes familj i några dagar. Olivia och hennes familj var också med. Där hade vi hur kul och mysigt som helst, alltid så mysigt med dom.  

I slutet av 2009 hade jag lite problem med några/någon. Och jag vet och känner på mig nu att jag gjort fel, men en bästa vän ska behandlas rätt och jag har ändrat mig, det lovar jag.

Fick också reda på att morfar fått cancer. något som jag aldrig skulle kunna förvänta mig, det är liksom den sista personen som jag kan föreställa mig. Han var alltid den där pigga gubben med glada humöret, varenda dag var ett nytt hopp när man såg honom. Han var här ofta, (han bor i stockholm). Men nu händer det inte alls lika mycket längre, sjukdomen tog över. Men du är bäst morfar, och om det är någon som klarar det här så är det du! Vi kämpar för dig.

Fick även reda på att en utav mina absolut närmaste och bästa vänner blev sjuk, hon togs in någon gång under september tror jag det var. Kommer så väl ihåg dagen innan hon skulle åka iväg ifrån oss ända till Stockholm, och vi hade ingen aning om när vi skulle få se henne igen. Jag var till henne en stund innan träningen, och bara av att se henne då fick mig att gråta. Men jag försökte vara stark, men det bara gick inte. Vi gav henne presenter från laget, och att se hur mycket hon uppskattade det fick mig att gråta ännu mer. Ville ju aldrig att det skulle få hända henne. Sen bestämde hon sig för att bli med mig ner på träningen för att träffa alla och säga hejdå. På vägen dit tjöt jag som bara den och sa inte ett ord, höll hårt om hennes hand och bara grät. På träningen blev alla helt knäckta, alla grät. Det var svårt att förstå, verkligheten blev till det värsta. Hela träningen tjöt vi, allihop. Det var helt tyst och ingen sa ett ord mer om att vi skulle sakna henne mer än allt, annars var inget som vanligt. Efter träningen åkte jag och Alva hem till henne och gav henne presenter från mig, Alva och Ellen. Vi hade köpt en ram och skrivit en dikt i. Jag bara tjöt och tjöt hela tiden, hade så svårt att sova den natten. Det var den absolut värsta dagen i hela mitt liv, aldrig känt mig så rädd förut. Men nu tackar jag alla för att du fick åka dit, för när hon kom hem igen var det de man uppskattade mest. Dom räddade hennes liv, för nu är hon en helt ny person igen. Det tog en stund, men väntar man på något gott väntar man aldrig för länge! Den tiden fick vi bara se henne på helgerna, om ens det. Det var det vi runt om gick och hoppades på varenda dag. Men tillsist fick hon komma hem mer och mer, och att se henne växa med glädjen lättade på hjärtat. Nu är hon hemma för det mesta, ibland var det upp och ner, men nu känns allt att gå uppåt, eller det är vad vi hoppas på! Nu har hon iaf fått börjat träna igen och nu känner vi verkligen att vi har det gamla hela laget igen, du fattades så väl där. Du fattades överallt. Men nu är du samma gamla knäppa Elin, den som vi saknat så mycket. Händer det någon nära är det klart man blir rädd, rädslan tog över allt. Men tillsammans alla vi så klarar vi allt, det är sånt vänner är till för. Jag älskar dig! jag är glad över att det är bra nu, tack för att du kämpat hjärtat.

Nu vet ni lite smått om mitt år, både bra och dåligt. Men jag vill ha samma år igen, förutom all skit som har hackat på. Men allt det där bra som verkligen varit bra ska finnas i mitt år 2010!