Mina föräldrar
Min mamma heter Gunilla och min pappa heter Tony. Dom är verkligen några som bryr sig om alla, som jag älskar över allting annat.
Pappa -
Min pappa har varit sjuk hela mitt liv. Det är ganska jobbigt, men han är så himla stark så man märker det knappt på honom. Han fick cancer lite innan jag föddes, så dom trodde inte att dom kunde få mig. Efter cancern fick han massa strålning i kroppen som gjorde han ännu sjukare. Nu har han hjärtfel, fel med strupen, magsår, tinituss, pacemaker och massa saker. Det är förstås jobbigt att aldrig fått se min egen pappa springa eller cykla, att han alltid ska behöva bli så ansträngd att allt blir jobbigt för honom. Han gör alltid mer än vad han orkar, han kämpar verkligen för oss och det gör alla i hans närhet också lika starka. Han har åkt in på sjukhuset ett par antal gånger och det är inte alls kul. Det börjar nästan bli vår vardag, det är hemskt att säga att man nästan börjar bli van det.. Men det är ju så tyvärr. Tycker så synd om honom. Men pappa har sån kämparglöd i kroppen. Han är en väldigt glad och knäpp person, han är med oss på innebandy matcher vart vi än spelar, bryr sig jämt, skjutsar, hämtar, ja han gör mer än vad han egentligen orkar. Han är inte den som bara ligger på soffan och tycker synd om sig själv, borde vara han som gör det egentligen. Men som sagt, man blir starkare om man kämpar för att leva! Jag älskar dig pappa och kommer alltid att kämpa för och med dig.
Mamma -
Min mamma är den bästa i hela världen, enligt mig. Hon har alltid varit den som ställt upp för alla i familjen, alltid brytt sig om och följt med pappa när han har fått åkt iväg till sjukhuset. Hon har ändå varit den som har fått lidit mest av oss vid sidan om. Mamma är väldigt glad utav sig och trevlig, vilket jag gillar. Hon gör aldrig någon person illa, hon vill jämt ha de fint hemma.. Så lite jobbigt kan det att va, haha. Men hon bryr sig verkligen om en så man känner sig så trygg. Jag vet att jag alltid kan prata med henne om något gått snett. Jag älskar dig mamma!
Pappa -
Min pappa har varit sjuk hela mitt liv. Det är ganska jobbigt, men han är så himla stark så man märker det knappt på honom. Han fick cancer lite innan jag föddes, så dom trodde inte att dom kunde få mig. Efter cancern fick han massa strålning i kroppen som gjorde han ännu sjukare. Nu har han hjärtfel, fel med strupen, magsår, tinituss, pacemaker och massa saker. Det är förstås jobbigt att aldrig fått se min egen pappa springa eller cykla, att han alltid ska behöva bli så ansträngd att allt blir jobbigt för honom. Han gör alltid mer än vad han orkar, han kämpar verkligen för oss och det gör alla i hans närhet också lika starka. Han har åkt in på sjukhuset ett par antal gånger och det är inte alls kul. Det börjar nästan bli vår vardag, det är hemskt att säga att man nästan börjar bli van det.. Men det är ju så tyvärr. Tycker så synd om honom. Men pappa har sån kämparglöd i kroppen. Han är en väldigt glad och knäpp person, han är med oss på innebandy matcher vart vi än spelar, bryr sig jämt, skjutsar, hämtar, ja han gör mer än vad han egentligen orkar. Han är inte den som bara ligger på soffan och tycker synd om sig själv, borde vara han som gör det egentligen. Men som sagt, man blir starkare om man kämpar för att leva! Jag älskar dig pappa och kommer alltid att kämpa för och med dig.
Mamma -
Min mamma är den bästa i hela världen, enligt mig. Hon har alltid varit den som ställt upp för alla i familjen, alltid brytt sig om och följt med pappa när han har fått åkt iväg till sjukhuset. Hon har ändå varit den som har fått lidit mest av oss vid sidan om. Mamma är väldigt glad utav sig och trevlig, vilket jag gillar. Hon gör aldrig någon person illa, hon vill jämt ha de fint hemma.. Så lite jobbigt kan det att va, haha. Men hon bryr sig verkligen om en så man känner sig så trygg. Jag vet att jag alltid kan prata med henne om något gått snett. Jag älskar dig mamma!
Kommentarer
Trackback
